galawesh

För att kunna leva...

Det är inte bara att leva. Ibland krävs det så mycket för att kunna leva. Och hur lever man på bäst sätt? Varför är ordet ''leva'' så olika för oss? Något jag verkligen lärt mig genom att vara ensam, är att man alltid ska överleva. Oavsett vad som sker så handlar det om att man i slutändan ska överleva den situationen man är i. Jag har alltid varit den som sagt att jag ska leva mitt liv på mitt sätt när jag blir äldre för att jag aldrig har kunnat leva fullt ut. Jag har aldrig haft dom möjligheterna innan som gör så att jag känner att jag kan leva fullt ut. Nu när jag försöker förklara för alla vad leva är, för mig, tas det på olika sätt. 

För vissa att leva kan vara att man ska ha bra utbildning, familj och ett liv med vanliga vardagsrutiner livet ut. För dom andra som gillar att resa vill aldrig stagda sig och trivs bäst med människor man aldrig sätt innan. Sen finns det som som gärna vill göra allt för att bara klara en dag, för så hårt är det. För mig har allt detta blandats ihop så jag har inte riktigt svar på vad ordet ''leva'' innebär för mig.

Vad jag tror och alltid sagt är allt händer av en anledning, varför jag är här i dag är av anledningen att det har varit min dröm innan. Varför jag inte velat ta tag i skolan/universitetet är för att jag har drömt om att få göra alla dessa saker när jag gick i skolan och inte kunde. Varför jag inte kan lita på människor är för att jag blivit sårad av dom som stått mig närmast. Varför jag inte alltid kan leva fullt ut är för att jag tänker alldeles för mycket. Varför har dessa saker sån stor påverkan på hur min attityd ska vara mot folk? Varför ska jag behöva blanda in min familj, vänner och pojkvän på grund av att det är min process till att lösa något? Jag har så många frågor men verkligen inga svar. Oftast tänker jag, G det är bäst att du löser allting med dig själv, för du är den enda som förstår dig bäst. Men det funkar inte alla gånger. Ibland rinner det över och man ska inte be om ursäkt för den man är, men ofta känner man sig så pass låg så att det blir så iallafall. Jag är inte en guldstjärna varje gång, inte alls. Jag har inte ett perfekt liv alla gånger, jag ser inte bra ut varje dag, och jag har definitivt inte ett gott tänke om mig själv alla gånger heller. Jag kan inte räcka till för allt och alla varje gång, jag är ingen robot som säger, NEJ nu får du verkligen inte bli ledsen. Jag är en människa med mycket känslor för det är den jag är, jag tänker ibland alldeles för mycket och ibland blir jag arg på mig själv för att jag gör det. Många gånger försöker jag prata med mig själv och lova hålla det, men ibland önskar jag att någon annan sa dessa saker jag säger till mig, för då kanske jag lyssnar bättre. Ibland önskar jag att allt gick i min väg, att jag fick bestämma hur min tid framöver skulle se ut. Och ibland kan jag bli arg på mig själv för att jag är så känslig. Det är inte bara du G. Det är andra runt om dig också, och det påverkar dig. Så det är inte bara att ''leva'' ibland måste man se saker ur helt andra perspektiv för att kunna få det som man vill, och det är min process att jobba åt. Att kunna acceptera saker, att kunna vara en stark människa igen, att kunna lita på folks ord och framförallt, vara en bra dotter, syster och flickvän. Nu önskar jag mig bara att allting går i min väg så att ingenting annat räknas. Att jag bara kan må bra med mig själv och kunna leva mitt liv på mitt sätt. 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas