galawesh

Kategori: TANKAR

För att kunna leva...

Det är inte bara att leva. Ibland krävs det så mycket för att kunna leva. Och hur lever man på bäst sätt? Varför är ordet ''leva'' så olika för oss? Något jag verkligen lärt mig genom att vara ensam, är att man alltid ska överleva. Oavsett vad som sker så handlar det om att man i slutändan ska överleva den situationen man är i. Jag har alltid varit den som sagt att jag ska leva mitt liv på mitt sätt när jag blir äldre för att jag aldrig har kunnat leva fullt ut. Jag har aldrig haft dom möjligheterna innan som gör så att jag känner att jag kan leva fullt ut. Nu när jag försöker förklara för alla vad leva är, för mig, tas det på olika sätt. 

För vissa att leva kan vara att man ska ha bra utbildning, familj och ett liv med vanliga vardagsrutiner livet ut. För dom andra som gillar att resa vill aldrig stagda sig och trivs bäst med människor man aldrig sätt innan. Sen finns det som som gärna vill göra allt för att bara klara en dag, för så hårt är det. För mig har allt detta blandats ihop så jag har inte riktigt svar på vad ordet ''leva'' innebär för mig.

Vad jag tror och alltid sagt är allt händer av en anledning, varför jag är här i dag är av anledningen att det har varit min dröm innan. Varför jag inte velat ta tag i skolan/universitetet är för att jag har drömt om att få göra alla dessa saker när jag gick i skolan och inte kunde. Varför jag inte kan lita på människor är för att jag blivit sårad av dom som stått mig närmast. Varför jag inte alltid kan leva fullt ut är för att jag tänker alldeles för mycket. Varför har dessa saker sån stor påverkan på hur min attityd ska vara mot folk? Varför ska jag behöva blanda in min familj, vänner och pojkvän på grund av att det är min process till att lösa något? Jag har så många frågor men verkligen inga svar. Oftast tänker jag, G det är bäst att du löser allting med dig själv, för du är den enda som förstår dig bäst. Men det funkar inte alla gånger. Ibland rinner det över och man ska inte be om ursäkt för den man är, men ofta känner man sig så pass låg så att det blir så iallafall. Jag är inte en guldstjärna varje gång, inte alls. Jag har inte ett perfekt liv alla gånger, jag ser inte bra ut varje dag, och jag har definitivt inte ett gott tänke om mig själv alla gånger heller. Jag kan inte räcka till för allt och alla varje gång, jag är ingen robot som säger, NEJ nu får du verkligen inte bli ledsen. Jag är en människa med mycket känslor för det är den jag är, jag tänker ibland alldeles för mycket och ibland blir jag arg på mig själv för att jag gör det. Många gånger försöker jag prata med mig själv och lova hålla det, men ibland önskar jag att någon annan sa dessa saker jag säger till mig, för då kanske jag lyssnar bättre. Ibland önskar jag att allt gick i min väg, att jag fick bestämma hur min tid framöver skulle se ut. Och ibland kan jag bli arg på mig själv för att jag är så känslig. Det är inte bara du G. Det är andra runt om dig också, och det påverkar dig. Så det är inte bara att ''leva'' ibland måste man se saker ur helt andra perspektiv för att kunna få det som man vill, och det är min process att jobba åt. Att kunna acceptera saker, att kunna vara en stark människa igen, att kunna lita på folks ord och framförallt, vara en bra dotter, syster och flickvän. Nu önskar jag mig bara att allting går i min väg så att ingenting annat räknas. Att jag bara kan må bra med mig själv och kunna leva mitt liv på mitt sätt. 

 

Life is too short...

Texten nedan har fått mig att tänka om så mycket. Alltså livet är för kort för allt. Det är alldeles för kort för att bli sur på någon för en liten sak, alldeles för kort för att ens diskutera onödiga konversationer. Sen känner jag mitt i allt, livet är för kort för allt. Vill du göra det där, gör det. Låt ingenting stoppa dig för det DU vill göra. Det är många av mina vänner som har sagt att jag är modig för att jag ska ut och resa själv, ärligt talat hade jag inte ens tänkt på att det är ''modigt'' eller ''ett stort steg''. För mig har det bara varit så att jag ska flytta och nu när jag tänker efter, ja, det är faktiskt ganska modigt och jag känner mig så jäkla bra. För jag vet också att många av er tänker, ''önskar jag var lika spontan'', ''önskar at jag kunde göra det där''. Vad stoppar dig till att göra det du vill? När du har tagit reda på det så kan du börja planera din framtid. 

Mitt liv har varit en berg och dalbana det senaste året. Jag har gått igenom så mycket så jag vet inte ens om jag kommer ihåg allt. Allt ifrån killar, vänner och familj. Jag har inte levt mitt liv som en dans på roser som vissa av er kanske tror. Jag mår också dåligt och jag har mina dagar jag med. Det som har krockat är att jag inte har kunnat tagit itu med min deppression så det är därför jag varit så negativ. Men jag försöker komma in i det här, att inte bry mig så mycket och bara göra det jag vill. 

Jag är trotsallt en tjej med mycket känslor, jag bubblar över utav känslor och jag vill gärna ha mycket uppmärksamhet. Jag har en tendens att bli väldigt irriterad när jag inte får som jag vill. Mina brister är säkert flera men jag försöker att ändra på det. Varje dag. Inte för någon annan, utan mest för mig själv. Och när man kan se sina brister och vill ha en förändring, då kan man vara stolt över sig själv, för då är man nästan där. 

 

Min resa till Australien är inte en resa där jag bara ska uppleva. Jag ska klara mig själv på ett helt annat sätt, bli mer stabil och få mer energi. Samtidigt som jag vet att det kommer bli en händelserikt år på alla sätt. 

 

 

 

Du får det du förtjänar säger dom...

''Då borde jag få allt gott i världen, tycker man! Nej, jag säger inte så för att jag är en självupptagen människa, men för att jag verkligen förtjänar det bästa. Jag gör mer för andra än vad jag gör för mig själv. Mår hon bra, mår jag bra.. Det där kan bli lite farligt i längden! Lagom är bäst, säger dom.. Jag känner mig så otroligt stressad för tillfället. Jag har mycket som behöver göras och någonstans så glömde jag bort något som får mig glad och lycklig, jag har skjutit upp väldigt mycket nu dom senaste veckorna och idag kom jag på att jag verkligen saknar något, men jag vet inte vad! Måste ju prioritera det som är viktigast just nu men hur löser jag detta''

Det där är ett inlägg från min gamla blogg som jag skrev på 2010.. Har suttit och läst igenom den, gått igenom gamla minnen och kände igen mig i den där texten extra mycket idag. Visst ska inte allting vara så lätt hela tiden, men nu har det gått alldeles för länge och jag kan inte sätta ord på vad det är som trycker ner mig, vad det är som får mig att bli så som jag är. Ibland känner jag att det är löst, men plötsligt hamnar jag i dom där tankarna igen. Mitt i allt vill jag må bra och visa den där utstrålningen jag tidigare haft. Men den finns inte där. Försöker att ta en dag i taget, jag är själv i det här, stöd finns men jag bara studsar bort det mesta. 

Jag är en person som är otroligt stark i mig själv. Fruktansvärt självständig, men också beroende av kärlek från mina närmaste, jag har fått höra sen jag var ett litet barn att jag är speciell.. Jag bär på saker som många andra inte gör. Det skulle nog ta dagar för att kunna berätta allt, bland funderar jag över om någon kan se det igenom mig. 

Nya tag, ge ALDRIG upp, ALDRIG..Det kommer bli bra how ever, man kommer alltid att hitta styrkan i sig själv, sålänge man bara fortsätter leta och aldrig ger upp. Det finns där, saken är bara att det svårt, och man måste vårda sig själv. Sin självkänsla och sitt självförtroende. Det är viktigt att vara förstående för alla människor. Vi alla är kött och blod, och vi alla har känslor, även jag. Vissa visar det mindre vissa mer. Jag vill vara den frammåt, glada och snälla personen med ett djup som jag är innerst inne. Jag vill egentligen bara må bra igen. 

start now.

Har så mycket nu så jag vet inte riktigt vad jag ska prioritera.. Jag blir så förvirrad av allt. För det första så har jag flängt runt sedan jag var i USA. Där flyttade jag runt och även när jag kom tillbaka. Nu är jag lite trött på att inte att ''hem''. Ni vet där man känner sig hemma. Jag vet att jag har det både i Hallsberg och Örebro. Jag har bott så där i ett år snart. Och jag vet inte riktigt vilket jag hör till.. Nu har det gått så pass långt så jag bara längtar tills jag får kalla det Mitt hem. Nu vill jag bara settle down. Liksom kunna gå hem till mig. 

Det är så mycket annat som har gjort mig ledsen dom här månaderna, jag har aldrig mått så dåligt och bra, någonsin. Det är flera gånger jag bara frågat mig själv, vad gör du? Det kändes som jag levde i en helt annan värld. 

Oj det är så mycket men jag vill inte skriva allting här, jag håller lite för mig själv. Det jag är lite besviken på, är mig själv.. Att jag låtit mig själv visa mig så svag, så dålig och framförallt så oansvarig. För jag vet att jag är stark, jag vet att jag är bra och jag vet att jag tar ansvar. Nu har jag lovat mig själv att tänka positivt i alla situationer, inte vara beroende av någon och må bra. 

8 september





Nu är jag återigen i den här lilla perioden där bloggen står still. Men gör mitt bästa för att få ihop min vardag för tillfället.

Dom senaste dagarna har varit jobbiga, det är så mycket som snurrar runt i mitt huvud och jag har inte energi till något. Jag har egentligen så mycket att göra men det är inget jag har lust med och samtidigt så blir jag så känslig över allting. Men en dag i taget, idag har jag iallafall gjort lite nytta. Har bunkat upp med massa fakta om att jobba och resa i Australien så nu har jag ändrat mina planer helt. Känns som om jag vill göra så mycket men inte riktigt kör på nåt. Så nu ska jag verkligen ta till mig allt.

Ibland är det okej att må dåligt, det har varit en tuff månad där det har hänt så mycket. Mina känslor bara flödas runt och det har varit mycket känslosamt. Att vara ifrån min familj och vänner har tagit hårt också. Visst blir det jobbigare när jag flyttar på riktigt men nu är det så mycket så jag vet inte vad jag ska prioritera.

Men I can do it, och det ska jag bevisa. Inte för någon, utan för mig själv. :)

When you thinking of Someone that makes you happy

Trots att jag går igenom en svår period, både fysiskt och psykiskt så blir jag fylld av glädje. Glädje över att känna hur fina människor jag har runt om mig. Som tar upp mig för varje dag som går. Jag önskar inte mig mycket i livet, men det enda jag önskar mest är att mina nära ska vara lyckliga.
När jag fyller år och folk frågar vad jag önskar mig brukar jag alltid säga att alla är lyckliga. För det är vad vi förtjänar.

Jag har packat min resväska för 2 månader, när jag är tillbaka i Sverige nästa gång packar jag om den för 5 månader(eller vem vet hur långt framåt) och när jag går igenom min kamerarulle och ser alla bilder som gör mig så glad vill jag bara slänga allt jag har i väskan.

Jag känner mig inte redo till att lämna dom här människorna, det gör jag inte ärligt talat. Men jag måste göra det här. Jag vill och önskar att jag kunde ta med mig varenda en, eller åtminstone en liten bit av dem för att aldrig sakna dem. Jag har tänkt mycket på hur det skulle kännas om man samlade alla människor man älskar på samma plats, hur mycket energi skulle man inte få då?

Även fast jag kommer vara 15 timmar ifrån dom så kommer jag alltid ha en speciell plats för dessa människor, ni lyfter mig! Jag tycker om er så mycket och jag vill aldrig släppa er. This one is for you.























Finns så många fler jag vill ta med här men jag måste skylla på att jag faktiskt har rensat min mobil. Ni är bäst även om ni inte har en bild här. Kram<3

What to do when you don't know what to do...

Känner mig super nervös nu när jag ska skriva det här,(VARFÖR haha??) det är så mycket blandade känslor just nu så jag känner mig jätte förvirrad. Om 8 dagar tar jag studenten och jag har verkligen aldrig längtat så mycket till något. Det är inte för att jag ska sluta skolan, utan för att jag äntligen kan göra det jag verkligen vill. Det är skolan som har varit i vägen för mig alla dessa år, jag hade varit någon annanstans nu om det inte vore för skolan. Visst har skolan medfört massa bra också, men det är mer jag missat. Nu när jag äntligen får göra det jag vill så är det massa annat som är i vägen för mig. Jag vill inte lämna något som får mig att må bra, jag vill inte riskera något bra för något bättre men framförallt inte ge bort det som är bra för mig. Det är precis det jag kommer vara tvungen att göra, och det känns inte bra. Jag har liksom längtat efter att få ta studenten sen jag var liten så jag ska kunna flytta härifrån och göra något nytt(det räcker inte med att jag har 3 olika jobb just nu:P). Så nu känner jag mig bara förvirrad. Ska jag flytta utomlands? Ska jag bara flytta ifrån Örebro? Vad vill jag jobba med????? Ska jag behöva lämna något som får mig att må så bra för att jag vill göra mitt?

Även fast min tillvaro är så himla bra, jag har känt mig super lycklig sen förra veckan(har inte känt lyckorus på hundra år känns det som!!) så är det dom där frågorna som kommer upp i mitt huvud och gör mig till en förvirrad papaya..... Så nu ska jag tillbringa en halvtimme till för att tänka på vad som är rätt. Att följa sin hjärna eller sitt hjärta.


Lycka för en skönhetsredaktör

Idag i skolan har vi pratat om marknadsföring och massa cv. Ibland blir jag trött på att göra samma grej hela tiden. Och ibland kan jag känna mig så himla glad som trivs med det jag gör. Såna här dagar, när man pratar om jobb och tänker efter vilken lycka man kan känna pga sitt jobb, är grymt!

Mina mål just nu är jobba med tidningen(jobbar till och med dubbelt just nu) sommaren ut.
Söka heltid på en redaktion i Stockholm eller någon annanstans i Sverige till hösten.

Om detta inte blir av jobbar jag som städerska i New York typ. Jag skulle lika gärna kunna söka jobb på Ica för man kan aldrig få för mycket erfarenhet och när jag har den tiden så skulle jag kunna jobba på Ica, bara för att!

Men nu försvann min röda tråd i inlägget, lycka för en skönhetsredaktör är nästan obeskrivlig. Att få jobba med skönhetsprodukter, webb/tidning, utvärdering och en massa annat är kul!


Att få gå på stora events är det roligaste. :D

Jobbigt

Vilken stress dag.. Min mobil har plingat hela dagen, det är så mycket som man måste pussla ihop, ex vem ska sminka modellerna, vilken tid, vilka ska fixa hår, får vi vara där imorgon, vas behöver dom ha med sig och bla bla!! Kan säga att jag inte är så taggad på det här just nu. Jätte roligt men det är jobbigt att ta så mycket ansvar. Det mesta verkar vara klart iallafall och nu återstår det bara morgondagen sedan fredag. Sen ska jag hänga med mina vänner på lördag för att äntligen få pusta ut allting, sen kan jag lova att det dröjer ett tag tills jag gör ett event till. Då vill jag köra i Stockholm..

Ska alldeles strax till Örebro igen efter att ha packat om mina kläder. Ska träna och hänga med min moster. Blir en bra och lugn kväll. :)



Bjuder på en bild från en bra kväll hihi

WYATT?

Heter du Wyatt på riktigt eller är det bara påhitt?

Får den här frågan hela tiden, ibland orkar jag inte ens förklara för det känns som om jag får förklara mig varje gång och då är det döds seriöst haha. Bara för att folk ska förstå! Iallafall, jag heter egentligen Osmaniyan som är min pappas efternamn, när jag skaffade Facebook för första gången(2009 någon gång) så ville jag inte heta Osmaniyan och ändrade till Wyatt istället. Några månader efter så skildes mina föräldrar och min relation med pappa avslutades på ett sätt då vi inte funkade ihop, det är mer än så men det behöver vi inte gå in på. Efter det så tänkte jag att jag kommer aldrig vara hans dotter(det var det han sa) och då kommer jag aldrig uttala mig om att jag heter Osmaniyan för det är ju faktiskt hans efternamn. Så redan då bestämde jag mig för att heta Wyatt. Och då undrar ni säkert varför jag inte bytte till mammas, men ärligt talat så tycker jag inte det passar mitt namn. Trots att jag gärna hade haft det efternamnet istället.

Nu i efterhand så är Wyatt perfekt, jag heter Wyatt på alla sociala medier och på sätt så tycker jag det är bra eftersom jag ändå inte vill bli igenkänd med mitt riktiga efternamn. Kanske ändrar mitt namn i framtiden också, vem vet haha. Hur många kändisar använder sitt egna efter namn? Rihanna, Jasmine Kara och Nicki Minaj heter nåt helt annat..



5 sanningar om mig

Tänkte att det för en gångs skull är dags att göra en sån här "lista". Eftersom det verkar vara jätte intressant för er att veta så mycket, så får väl köra på detta. Okej here we go

1. Jag har 3 olika foundations som jag använder. Första är för vardagar, andra använder jag bara om jag ska på fest eller speciella dagar, den tredje använder jag när jag inte orkar vara så sminkad eller bara behöver fixa mig snabbt.

2. Hatar att åka buss, går hellre

3. Mitt ena ben är längre än det andra, det är ungefär 4 cm skillnad haha funny

4. När jag gick i grundskolan så var jag jätte blyg och tillbaka dragen, vågade knappt räcka upp handen och så pratade jag med en lärare om det, hon sa att när man är liten och blyg så kommer det vara tvärtom när du blir äldre vilket var sant för nu är jag inte blyg alls, jo vissa tillfällen haha!

5. Jag har en favorit bh och har 5 likadana hahah

Mina planer 2014

Mina planer 2014

Jag har inte hunnit tänka till riktigt men det som har ploppat upp i mitt huvud är

* Dra ner på festandet. Det kan bli för mycket oftast och nu har det blivit varje helg vilket inte är ok. Och mindre alkohol intag!

* Jobba med tidningen men inom det här året ska jag jobba upp mig.

* Gå ut med bra betyg.

* Inte vara kvar i Sverige innan 2015.

* Vara en bättre människa, trevligare och förmodligen bli en förebild.

* Skaffa mig ett nytt jobb, det är kul att jobba!

Okej det här är vad jag tänkt mig just nu. Jag vill att det här året ska bli ett grymt framgångs år för mig! Jag kommer klara det så länge jag tror på det jag gör och om de är nåt jag tycker om. Det är nog det viktigaste...
För något år sen så visste jag inte vad jag skulle bli eller vad jag ville göra men jag känner att jag har ALL möjlighet till att göra det jag vill. Så länge man har bra kontakter eller brinner för det. Och en annan sak som jag vill ha med är faktiskt att bli större, bygga upp mitt namn. För det är de jag har försökt med det senaste året och nu ska jag verkligen gå all in för det.

Ge aldrig upp på era drömmar!! Ingenting är omöjligt och även om de omöjliga är omöjligt så kan man göra det möjligt. Jag hade aldrig blivit anställd hos IsaDora som är ett av de ledande sminkmärkerna eller jag hade kanske aldrig fått för mig att jobba på en tidning och skriva om skönhet som jag tycker om, om jag inte hade jobbat upp mig och trott på mina drömmar. Ibland känner jag faktiskt att jag lever så som jag alltid drömt om men det ploppar upp nya mål och drömmar hela tiden för mig. Så ingenting är tillräckligt egentligen.
Jag tackar iallafall för alla erfarenheter jag har fått. Mitt cv känns tungt och det är jag glad över. :)

Så känslosamt.

Måste dela med mig av detta. Jag kommer börja gråta snart, så känslig som jag är. Imorse när jag läste min mejl så fick jag ett underbart fint brev från en av mina läraren. Inte nog med att dom har berömt mig OTROLIGT mycket den senaste tiden så kände jag mig verkligen bra. För en gångs skull. Jag har alltid drömt om att få göra flera saker samtidigt, när jag var på g att starta ett helt eget företag i ettan, skissade smycken, åk fram och tillbaka till Kina för att göra inköp, var med i tidningen, fick prov jobba och allt annat som jag inte orkar rabbla upp. Allt jag har gjort hittills har jag gjort själv, ingen har stått på min sida, av mina 3 år i gymnasiet har jag verkligen blivit en stark och självständig person. Det är ärligt talat inte många av mina vänner som ens bryr sig, eller min familj, alla är väl upptagna med sitt men jag vet att jag klarar mig så bra själv för det jag har gjort hittills, har inte många gjort och jag kommer komma längre med mina planer. Det är inte omöjligt att göra det själv, ingen är ändå glad för din skull men DU kan vara glad för deras skull för att visa att du är en bra människa. Det värsta jag vet är avundsjuka människor som är "glada" för ens framgång, det här är till er: dra åt helvete!


Jag kommer fortsätta som jag gör, så alla ni som stör er på detta kommer en vacker dag bli inspirerade av mig, det skulle kännas skönt!




Den enda människan som har hängt med mig är faktiskt Anthony. Han har varit med mig sen jag har startat den här "resan" och om någon så är det bara han som vet vilka upp och ned gångar jag har haft. Han är den enda som faktiskt är min riktiga vän och har stöttat mig sen dag ett. Han har gjort så jag orkat med allt och hjälpt mig att nå mina drömmar. Så tacksam. Tack för allt och det här inlägget är till alla er som har stöttat mig, min familj OCH mina äkta vänner. <3